Sola

https://cdn1.cdnme.se/2413687/7-3/pic_51a200beddf2b362ccd4d5f8.jpg" class="image">


Ledig helg

Ledig dag igår och halvtråkigt väder var ett tecken att jag skulle ligga död på soffan ! Men när blåsten avtog och solen kom fram utan ett moln på himlen så gav jag och T oss ut på en liten tur med hästarna.
 
Idag däremot verkar solen vilja vara framme hela tiden, och graderna har stigit lite mer. Det är fortfarande lite blåst, men det ska inte stoppa mig (hoppas jag). Ska helt enkelt parkera min rumpa på vår lilla lilla gräsplätt här utanför och sola mina likbleka ben och spökiga ansikte ;)
 
Donald får vi se vad jag gör med idag, tror det lutar åt ett rejält svettigt pass för oss båda! Han ska hålla igång hela veckan. Så får han två dagars ledigt när jag drar på tävling fredag-lördag nästa vecka. Han fick det ju ändå ganska slappt igår med en skrittrunda !
 

Donald

Hoppar lite hemma


Hello

Ruben The dog säger halloj! ;)


En kram varje dag

Jag fick under kvällen pratat en liten stund med världens bästa vän som jag inte pratat med sedan januari !! Alldeles för lång tid sedan..

Jobbigt att känna att även om man åker hem till Sverige så kan man inte träffa henne! Precis så jag hade det i höstas när Johanna var i USA. Och när hon väl kom hem, så åkte Anna till USA och Kalifornien .. Flyr ni från mig?!
Men det var härligt att få pratat en stund med min Anna popidop! 20år som vänner, herregud vad gamla vi börjar bli! Haha


Tidigare i eftermiddags pratade jag även med min syssling Anna i telefon också. Det kan gå meeega lång tid mellan att vi pratar med varandra, men de flyter på som aldrig förr när vi väl snackar. Och senast vi träffades var verkligen inte sättet eller orsaken till att man ville träffas.. Men ack vad stark Anna och hennes föräldrar är. Jag kommer föralltid finnas här för er!!
3månader sedan vi träffades, och 4 månader sedan olyckan och det värsta av det värsta hände.. Förstår inte varför de som är värda en plats på jorden blir tvingade att lämna, medan folk som är så otroligt onda och som inte är värda sitt liv får behålla det?

Det är något jag aldrig kommer att förstå, men det är just därför jag lärt mig att leva för dagen. Varje minut, varje sekund och varje andetag räknas.

Först när jag va 15år förlorade jag en klasskompis, och nu i år förlorade jag ännu en vän som skulle fyllt 18år. De har hela framtiden framför sig?! Usch, jag har fortfarande svårt att prata om Malin. Hon är verkligen himlens finaste ängel, och himlens starkaste lysande stjärna.


Det får mig att sakna alla mina vänner, vill berätta för de varje dag hur mycket de betyder för mig. Och hur mycket min familj betyder för mig. Vill ge de alla en kram, alltid finnas där för de allihopa när det behövs. För man vet aldrig när det tar slut, när det är sista gången man träffar personen - det har jag fått bevisat för mig på värsta tänkbara sätt..


Coniuncti Fortes - tillsammans är vi starka!


RSS 2.0