Nu när jag går ute på skolor/förskolor och vikarierar så får jag en del frågor om vad jag ska göra i framtiden. Eftersom jag går som lärarvikarie så tror de flesta att det är något sådant jag vill. Men helt seriöst, så vet jag inte vad jag vill. 

Just nu har jag endast detta jobbet för att få in pengar. Tror faktiskt inte att lärare är min grej riktigt egentligen. De tar ju på ett vis med sig jobbet hem också, läxor som ska rättas, även betyg som ska sättas från 6an och uppåt. Nej inte min grej.. Även om jag som jobbat med hästar i 2år som är ett 24h/7dgr i veckans jobb kanske inte ska säga att man inte tar med sig jobbet hem. Sitter hemma efter arbetstid och skriver packlista för tävling, tänker ut hur man ska packa osv för att det ska gå snabbare.

Det känns bara dumt att inte riktigt veta vad jag vill med mitt liv. Jag är 21år och hade verkligen perfekta åldern för att börja en utbildning och ändå kunna starta ett liv efteråt utan att tänka på att man inte har många år kvar för att skapa familj. Nej fy!! Sånt vill jag inte tänka på nu! Inte än.. Haha det får gärna vänta!

Än är jag nog ganska omogen? Men min största fasa är att sätta mig i skolbänken på riktigt igen. Spyr av tanken, inget spännande alls. Jag känner liksom att jag vill komma någonstans med Donald. Jag vill tävla, komma upp i klasserna lite mer än fisa runt på 110-120... Jag vill utomlands och träna/tävla. Jag vill äventyra! Ångrar ändå inte att jag stannade hemma med Donald istället för att dra till Wellington, Florida. Självklart är det ju ett äventyr, det är utomlands och det är med hästar! Men det betydde ju ingen Donald, och kalla mig omogen och dum men han försvinner inte från min ägo än! Till salu om det kommer ett bra bud som man inte kan säga nej till, men än har jag saker jag vill avklara med Donald innan jag ska sälja!

Så jag fortsätter jobba i ovisshet och rida när vädret tillåter, för jag hoppas ändå på att jag växer till mig och snart inser vad jag vill med livet.