Drömmar, framtiden, plugga, karriär, familj.. 

Visst blir man yr i huvudet? Jag är 22år, i början av arbetslivet, men ändå en bit in i det. Ska jag plugga? Ja men till vad? Försätter mig inte i stora lån för att plugga när jag inte vet vad jag vill !

Jag är 22år gammal, ja gammal. Jag har ingen aning om vad jag vill med min framtid. Mer än att jag har panik över mitt liv just nu. Jag bor hemma, kan inte försörja mig själv till 110%, sälja Donald finns inte mer på kartan. För då kan jag likaväl sluta med hela livet, utan honom är jag ingenting. 

Så en enda sak vet jag att jag vill, det är att rida och utvecklas med Donald. Jag vill rida och träna med hästar hela dagarna om möjligheten så fanns! Är det där jag ser mig om 10år också? Ja! 20år? Kanske. 30år? Nej kanske inte. Hur länge kan man hålla på?

Min önskan i livet? Att jobba och tjäna pengar så att jag kan ha häst som jag kan träna och tävla, en eller fler. Kunna försörja mig själv, nära till mina vänner och egen lägenhet. Jag vill samtidigt flytta till typ Tyskland, Belgien eller Holland och rida. Men jag står här nu och vågar inte ta steget för att jag saknade mina vänner såpass bara när jag va i DK. Dessutom så är det många jobb som stoppar när man har egen häst. Som jag sa, så finns det ingen chans att jag ger upp Donald just nu. Han har en alldeles för stor plats i mitt hjärta!!

Åh andra sidan, vet jag att många tycker att jag ska släppa det där med hästjobb och skaffa "riktigt jobb som betalar sig", "ska du inte plugga". Det är studenten all over again, fast 3år senare. Tiden går alldeles för fort!! 

Vad jag vet, vad jag vill kasta i ansiktet på allt och alla; Ni kan inte få mig till att plugga vidare, FÖR JAG HAR INGEN ANING OM VAD JAG VILL MED MITT LIV! Och det är inte så enkelt att bara bestämma sig för något. Jag önskar jag vore en sån människa som visste vad jag ville med mitt liv, men nu gör jag inte det. 

Jag kan inte se mig själv på samma jobb i 10år. I alla fall inte på samma plats i 10år. Tyvärr. 

Med det vill jag hoppas att folket som faktiskt läste är lika yra i huvudet som jag nu. Tack och hej!