Att min häst gör mina dagar betydligt ljusare är ju ingen nyhet, men att min fantastiska häst kunde finnas där för en syrisk man gjorde mig rörd till tårar idag! Under våran skritt runda mötte vi samma två syriska flyktingar två gånger. Första gången hälsade den ena mannen lite snabbt på mig och Donald, och berättade att han själv hade gård och hästar hemma i Syrien. De tackade så glatt över att de fick hälsa på Donald. Redan då blev jag rörd över tanken på att Tänk om det var jag som va tvungen att fly och lämna allt, inklusive min häst, för att rädda mitt skinn ?! Sedan mötte jag de en gång till då de frågade om de fick ta bild med hästen. Självklart! När mannen som hade häst i Syrien ställde sig bredvid och klappade Donald så gav han helt plötsligt Donald en kram, pussade honom i pannan och pratade med honom. De tackade ännu en gång hjärtligt och gick sedan vidare. Då kunde jag inte hålla tårarna tillbaka längre, jag är töntig jag vet!