Ja vart ska vi börja. Donald, min första alldeles egna häst. Många får sin första häst av sina föräldrar (misstolka mig inte).

Donald var inte första hästen jag budade på. Hade en häst innan det som jag kollat och budat på, men den blev såld lite snopet framför näsan på mig. Men med lite eftertanke så uppfyllde den nog egentligen inte allt jag ville, den var ju trots allt ganska liten..

Donald däremot oj oj! Shit vad jag fastnade för honom både på film och bild. Fick visat Chefen som också var imponerad. Det fanns ju inget annat att göra än att åka över till Sverige och bli körd av världens bästa pappa halva riket runt! Förstår inte vad det är med mig och hitta hästar på minst 20mils avstånd.. Bailey var liksom i Värmland, och Donald ja han befann sig 23mil från varberg!

Jag behöver ju inte berätta hur det gick? Det dröjde inte lång tid innan jag hade betalt in en liten. Sen var det till att dra till sverige igen. Ta ledigt från jobbet mm. Men han gick igenom besiktning och röntgen och Donald var min! Att skriva på kontraktet i sitt egna namn, känna att jag äger denna fantastiska häst själv. Alltså min helt och hållet egna. Inga fler kontrakt på en viss tid framöver, jag får ha honom så länge jag vill ! Men samtidigt kommer så mycket mer ansvar än innan. Hitta en passande försäkring, fixa kastrering och så vidare! Men gud vilken känsla det är!!!

Och vem är Donald?
Jo det ska jag tala om för er. Donald är en KWPN valack född 14maj 2008. När jag köpte honom så hade han varit i Sverige i 3veckor, så han kom nästan direkt från uppfödaren.

Han är när jag tänker efter en liten blandning av hästar jag haft typ? Om vi börjar med hans personlighet. Han är gosig som tusan, och man ska underhålla honom hela tiden. Han ÄLSKAR när man håller på och jäklas lite med honom vid mulen. Mulen kör alltså hela tiden, letar efter godis, hitta en dragkedja att dra i eller något annat roligt. Lite som Bailey, hon hade också den där grejen med mulen och var en av de gosigaste hästarna jag haft (mammas mega favorit).

Vad kan Donald ha som påminner om Magi? Det starka huvudet., definitivt! De båda hade även ett hjärta av guld. De har mina andra hästar också haft, men som Magi han kunde vara rejält hård i huvudet och vilja ett och annat men åh andra sidan så skulle han aldrig försöka få av sin ryttare. Han hade verkligen hjärtat på rätt ställe och ville så väl, precis som Donald. Hjärta av guld på rätt ställe. Vill så väl och är en otrolig klippa, men ska ändå inte helt göra allt jag vill.

Arlan, ja där vet jag inte helt säkert. Arlan är Arlan. Han var väldigt speciell, en häst man skulle skapa ett förtroende med. En sak som de gör likt, det är det här med att dra i drakedjorna. Riktigt roligt! Inte på fickor, utan man ska ta tag i dragkedjan på jackan och dra ner den. Drar man upp dragkedjan så drar de ner den igen. Det är en sån dum grej att säga att de är lika på. men alltså Arlan är Arlan, han är ett eget (fantastiskt) kapitel för sig. Men jag vill definitvt få det förtroende av Donald som Arlan hade för mig. Man kunde bråka, men 5min senare så stod vi som bästa vänner igen och gosade. Sitter med tårar i ögonen nu, för han är en sådan fantastisk häst Arlan. Kan inte jämföra honom med någon annan för han är som sagt en helt speciell häst.

När det gäller Sacha så vill jag att likheten ska bli vår samspelhet. Sacha red jag i flera flera år, från att hon var nyutbildad och lika orutinerad som jag så växte vi tillsammans genom åren. Jag kan fortfarande, nu flera år efteråt säga PRECIS hur du löser problemen hos henne. Och jag ska vara så dum och säga att jag red på henne en gång för ett år sedan. Tränade Ellen och Sacha som projektarbete och Jag såg hur Sacha jäklades med Ellen. Jag såg varenda litet knep hon gjorde och jag kände igen de. Så hoppade ja upp och det tog 2min så arbetade den lilla ponnyn på samma underbara vis som hon gjorde med mig för flera år sedan.  Kan göra ett eget inlägg om denna lilla ponnyn. Men så vill jag ha det med Donald. Jag vill lära känna honom utan och innan, veta exakt hur jag löser både stora och små problem.

Jag har ju bara haft Donald i 1,5månad och har inte ridit under hela tiden. Första 4 dagarna skrittade jag, sen så red jag lite och så hade C en hopplektion med mig. Sen blev Donald kastrerad. Så då var det en veckas vila från ridning, och sedan skritt i nästan en vecka och så kom christmas show. Sen började jag rida igång igen. Så det är ju nu typ 3 veckor som jag ridit riktigt efter christmas show. Bara på den tiden så har jag börjat träna på galoppombyten, som han gör klockrent över en bom, och utan bom så får man vara extremt tydlig. Han har enklare från höger till vänster än tvärtemot. Dessutom så sitter skänkelvikning i skritt klockrent. Och han svänger för skänkel och det går att få med honom i vändningarna. Jag glömmer av emellanåt att det är ju trotsallt inte så jättelång tid jag har ridit honom och när jag läger fram grejerna såhär så har han ju lärt sig snabbt ändå! Tycker jag i alla fall. Jag har nämligen haft lite negativa tankar om mig själv om att jag kanske inte kommer klara det här och att jag har tagit på mi ett för stort projekt, att jag inte har kunskaperna osv.

Jag visste ju när jag köpte honom att han var ett projekt. Och han är bara 4, men blir 5 nu då såklart. Så nu när det nya året kommer så kommer jag lägga krut i ridningen! Ska få honom till att komma ikapp i utbildningen.  Jag ska börja tänka positivt och ge det tid, särskilt nu när han växer. Så som han skjutit i höjden baktill bara på denna tiden så känns det som om någon kommer ha lite växtverk senare!

Ja det blev ett konstigt inlägg, men det kommer alltid konstiga och spårade inlägg från mig. Har försökt hejda mig i skrivandet.