Jag trivs så jäkla bra, och igår var det riktigt kul. Att bara umgås med allihopa, skratta och ha det allmänt gött! Då kändes verkligen allt så sjukt bra, och det kändes som att fan det här är grymt.

Men så sitter jag här ikväll och gråter igen. Varför? VARFÖR? Allt är ju så jäkla bra, men ändå kommer tårarna? Jag vill inte härifrån, men jag vill ha någon här. Jag vill ha mina vänner. För det är fan inga i hela universum som slår ALLA mina vänner. De är oslagbara, jag visste det innan men inser det verkligen nu. Saknar saknar saknar.. Orkar inte med dessa tårar, och jag vill under inga som helst omständigheter hem. För jag trivs verkligen, det gör jag. Skulle ångra mig som fasen om jag åkte hem. Men känner att nu i början hade det varit skönt att ha en av sina vänner här. Tills man verkligen lärt känna de andra.

För som sagt igår kändes allt så bra. Jag kunde inte sluta le och skratta med de, Jag hade Kul!

Kudden är min bästa vän just nu. Kramar om den varje natt, håller stenhårt i den hela natten.

Puss på er, saknar er allihopa som fasen!

Till dig johanna: Jag kollar på den filmen du gav mig. Och då bara tårarna sprutar! Saknar <3