När jag säger äntligen till att komma ut och springa så är något fel? För jag hatar att va ute springa? Eller numera kan jag säga hatade. Tycker det är otroligt skönt att komma ut och bara bli helt och hållet tom i huvudet. Musik i öronen och det är set enda som fyller tankarna, tillsammans med en sjuk beslutsamhet att komma fram till målet. Det betyder springa tills jag är tillbaka på samma punkt som jag började springa, typ!

Jäkligt skönt efteråt i alla fall!