Hela 2013 gick i vågor, han kunde vara fin att rida på och sen förjäklig igen. I våras fick han extrema vårkänslor där han stegrade om vart annat, drog iväg så fort man satte foten i stigbygeln och ville inte alls som jag i ridningen. Hoppningen har dock aldrig varit några större problem, han hoppar allt man styr på och sköter sig. Förutom att dressyren där i mellan varit ett h*lvete. 

Jag har bytt bett, flera gånger om. Skarpare, mildare, tjockt, tunt osv. Men aldrig har han varit så fin som han varit dessa senaste gångerna!

Jag avslutade förra året med en veckas ridning där han kändes riktigt bra. Och börjar detta året på precis samma sätt, fast det för en gångs skull även blivit bättre och bättre för varje dag. Trots en nästan 2 veckors vila !

Innan har det inte spelat någon roll hur väl genom riden han blev dagen innan, nästa dag började man om på ruta ett igen med en stel häst. Man kom aldrig vidare i utbildningen för allt man skulle koncentrera sig på var att få honom mjuk och avslappnad. Idag har jag startat upp utan några som helst hjälptyglar, och han var fin från början!! Att kunna från starten bara värma upp och sedan gå vidare till att faktiskt träna på någonting, det är helt oövervinnelig. Att inte behöva traggla en timme för att få honom att slappna av, utan ha en avslappnad häst från början och gå igång med olika rörelser och övningar från det.

Jag är så otroligt glad att jag trots vårt rejäla bakslag i höstas, valde att fortsätta kämpa. För plötsligt verkar det som om allt kämpande har gjort susen. Det är kul att rida igen!