Lost myself
Mår skit i kropp och knopp, och jag klarar inte av det mer.
Jag har tappat bort mig själv. All denna ilska och tveksamhet, alla dessa tankar och tårar. Skiten som smutsar ner mig. Att inte längre ha lust att göra sådana simpla saker jag älskade innan.
Den glada, positiva Vickan som gjorde alla möjliga spontana grejer. Skojade om allt och aldrig skulle göra en fluga förnär, alltid ville väl men ändå kunde hitta lite attityd , vart är hon?
Vart är tjejen som hade livs glädjen, tog vara på varje dag och njöt av varenda andetag?
Victoria som visste precis vad hon ville och tog chanser? Drog utomlands på praktik, drog till Danmark och jobba, som sagt tog chanserna.
Hon som med en gnutta blygsamhet trots allt tog sig fram och hade mål.
Känner mig så sjukt långt ner i djupet just nu, och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här. Är trött på att inte kunna sova en hel natt utan att vakna 10ggr bara för ingenting, när jag väl somnat.. Bli arg, ledsen och må skit utav ingenting och det känns som om allt är emot mig.
Mår dåligt av att jag mår dåligt. Är osäker och äcklad av mig själv och min kropp. Dessutom ont i varenda kroppsdel, som en 80årig gammal tant. Vad hände med ung, dum och livfull egentligen ?!
Egentligen har jag det bra, men ändå mår jag så skit. Så många frågor och tankar som snurrar i huvudet, för att sedan bestå av ren tomhet.
Vad ska jag göra? Hur kommer jag ur den här skiten?
Nu vänder jag mig om och kramar kudden, som alla andra nätter. I med öronpropparna, drar täcket över axlarna och försöker sova. Tårar kommer det några också. Jag orkar inte med känslan av att må dåligt när så många andra på denna jord har det mycket sämre, så klagar jag när jag fortfarande har ett liv. Ett liv att leva.
Kommentarer
Trackback
