Ja jag är tillbaka i hästbranschen igen,  och jag trivs så bra! Är det inte vad som räknas?

Att få höra: hästjobb är inget man kan leva på. Skaffa ett riktigt liv, hitta pojkvän stadga dig, Man kan inte vara hästskötare hela livet, det går inte att försörja en familj på de lönerna osv osv.

Det börjar bli ganska tröttsamt att höra på! JAG VET allt ovanstående, men jag är 22år och har av erfarenhet från att jobba med barn förstått att barn blir det inte än för min del! Hitta pojkvän? Åh herregud! Det har ni verkligen inte med att göra, kanske inte de man träffar som oftast i ett stall man jobbar själv i. Men helt seriöst, den delen har ni verkligen inte med att göra? 

Att man inte överlever på en sådan lön? Jag står på benen än, och jag har jobbat med det i två år? Nej man har inte mycket över. Men jag ska tala om för er: du tjänar inte mer på att gå som vikarie! Mindre faktiskt! Och då ska man ha halvt sömnlösa nätter för att man vet inte vart man ska jobba morgonen efter, och man vill inte missa smset. Sen är man tillgänglig kl 06.30, får 3 sms fram till 7(kanske). Beredd att åka, nej de gick till någon annan. Eller också jo du fick det sätt dig i bilen och kör du börjar om 10min! Har aldrig några riktiga jobbarkompisar, för du byter ju ställe hela tiden! Nya barn, nya föräldrar och nytt folk varje dag. Inte mig emot, men barnen försöker alltid köra med en första gången man har de. Och har man de då bara en gång? Ja, då är det inte kul. 

Jag har suttit och gråtit på lektionen iprincip för att barnen är så otroligt ouppfostrade, aggressiva och kör sitt eget race. Du som lärare får inte göra nånting, höj rösten litegrann som max. Men att ens försöka ta tag (inte greppa så det gör ont självklart) utan bara ta och försöka sätta ungen på sin plats är total förbjudet. Så vill ungarna inte vida respekt, nej to bad. Välkommen till helvetet.

Så att jag är tillbaka i hästbranschen är för min del det bästa som hänt just nu. Jag är glad, har exakta tider jag jobbar och samma ställe, inte långt hemifrån. Jag klagar inte!